Fortsätt till huvudinnehåll

Superpedagogerna förklarar inte elevernas resultat.


Är det verkligen dessa s.k. 'superpedagoger' i teveprogrammet Klass 9A som är förklaringen till elevernas förbättrade resultat? Det tror inte jag. De förväntningar som skapas av arrangemanget med kameror, ljus och tv-producenter är starka sociala krafter som fungerar som en vitamininjektion. Liksom elevernas vetskap om att programmet har hundratusentals tittare. Dessa faktorer skapar en stark motivation att göra läxor och studera.
     Utifrån dessa förutsättningar skulle många lärare kunna framstå som inspirerande specialister. Det finns alltså anledning att betvivla 'superpedagogernas' didaktiska färdigheter som särskilda. Däremot har säkert deras omtänksamhet och peppande en välgörande funktion. Ungefär som den personliga tränarens roll på gymet; eleverna upplever sig bekräftade.
      Den offentliga diskussionen om skolan är förenklad. Skolmiljön är ingen sluten värld, utan de värden och förhållningssätt som skapas av samhället återfinns i klassrummet. Att ensidigt peka på lärarna eller föräldrar som orsaken bakom elevers försämrade prestationer är en förenkling.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett förnuft utan hjärna

Einstein såg "den upphöjda och underbara ordning, som uppenbarar sig i naturens och tankens världar" och trodde på en "förnuftigt uppbyggd världsordning". Han kände en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron, och som i hela sitt djup är otillgängligt för människan. Gud trodde han dock inte på. Frågan är ifall det är förnuftigt att förneka Guds existens och samtidigt känna djup vördnad för ett djupt förnuft som genomsyrar skapelsen. Kan förnuft skiljas från ett medvetande? w ww.svd.se/einstein

Humanisternas paradox

Att sälja en produkt eller tanke kräver en attraktiv förpackning. Humanisternas (ateisternas) utskällda kampanj kan tjäna som exempel på svårigheten att mäta resultat av dunkla syften. Frågan är hur mätbar kampanjens mål var. Om den inte föregicks av en attitydundersökning blir det omöjligt att visa om den haft den önskade effekten. Om det nu fanns något preciserat mål. Och skulle världen verkligen bli bättre om några tusen svenskar förlorade sin tro? Oavsett om Gud finns eller ej: är det önskvärt att ta ifrån människor hopp och mening, om deras övertygelse inte skadar någon? Och om alternativet dessutom kanske skapar ångest? Lena Andersson tycks omedveten om sin dubbla motsägelsefulla strävan i att förlöjliga kristna, framställa dem som irrationella idioter, och samtidigt försöka avkristna dessa med ett erbjudande som inte förefaller särskilt lockande: " Den som avvisar livslögnen om 'Gud' tvingas förhålla sig till och förlika sig med människans ensamhet och absur...