Fortsätt till huvudinnehåll

Ett förnuft utan hjärna


Einstein såg "den upphöjda och underbara ordning, som uppenbarar sig i naturens och tankens världar" och trodde på en "förnuftigt uppbyggd världsordning". Han kände en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron, och som i hela sitt djup är otillgängligt för människan. Gud trodde han dock inte på. Frågan är ifall det är förnuftigt att förneka Guds existens och samtidigt känna djup vördnad för ett djupt förnuft som genomsyrar skapelsen. Kan förnuft skiljas från ett medvetande?


Kommentarer

  1. Han menade förmodligen inte "gud" i någon absolut mening, han åsyftade religionernas barnsliga gudsbegrepp och myter.

    Detta tror jag de flesta reflekterande personer kan inse, utom, naturligtvis, de som vill missförstå.

    /Henrik

    SvaraRadera
  2. Gud skapade inte människan.
    Människan skapade Gud.

    Einstein är kanske den största av de största.

    Gud (kristendom) och Allah (Islam) hävdar båda att deras gud är den enda. Det innebär i sig att MINST en av dessa religion har fel. Men eftersom det finns minst 500 religioner i världen som alla påstår att just deras Gud skapade allting. Alla kan inte ha rätt, men alla kan ha fel. ALLA!!!!
    Punkt

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  4. Myter kan i vissa avseenden ha mer att säga människan än vetenskapliga fakta. Einstein gör metafysiska påståenden, något han själv ville avvisa.
    Man får väl vara ödmjuk och förlåta honom. /anders

    SvaraRadera
  5. "If you talk to God, You're spiritual. If he talk backs, You're nuts"

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skola, analys och åtgärd

Skolinspektionen och utbildningsdepartementet befolkas av individer sprungna ur den svenska skolan. Finns här samband mellan analys av orsak till problem, och åtgärd av dessa ?  Pieter Bruegel  the Elder: The  parable of the blind ( 1568).

P K Jersilds dödshjälp

Assisterad dödshjälp är ur etiskt perspekiv mindre komplicerad än organdonationer och aborter, menar PC Jersild (DN 9/2-08). Eftersom det inte finns någon tredje part att ta hänsyn till bör varje människa ha rätt ta sitt liv i livets slutskede. Men finns det verkligen ingen tredje part? Vi är alla del av ett större sammanhang, ett samhälle. Om staten ger individen dödshjälp, så kan detta även ha en normerande effekt. För att inte belasta vårdapparaten i onödan, bör obotligt sjuka kanske aktivt erbjudas assisterad dödshjälp? Den enskilda människans val är inte avskilt den övriga världen. Jersild menar att "De som inte kan tänka sig dödshjälp ska självklart slippa. Men de ska inte tillåtas påtvinga oss andra sin åsikt." Frågan är vems åsikt som är påtvingande. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=741188