Fortsätt till huvudinnehåll

P K Jersilds dödshjälp


Assisterad dödshjälp är ur etiskt perspekiv mindre komplicerad än organdonationer och aborter, menar PC Jersild (DN 9/2-08). Eftersom det inte finns någon tredje part att ta hänsyn till bör varje människa ha rätt ta sitt liv i livets slutskede. Men finns det verkligen ingen tredje part? Vi är alla del av ett större sammanhang, ett samhälle. Om staten ger individen dödshjälp, så kan detta även ha en normerande effekt. För att inte belasta vårdapparaten i onödan, bör obotligt sjuka kanske aktivt erbjudas assisterad dödshjälp? Den enskilda människans val är inte avskilt den övriga världen. Jersild menar att "De som inte kan tänka sig dödshjälp ska självklart slippa. Men de ska inte tillåtas påtvinga oss andra sin åsikt." Frågan är vems åsikt som är påtvingande.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=741188



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Humanisternas paradox

Att sälja en produkt eller tanke kräver en attraktiv förpackning. Humanisternas (ateisternas) utskällda kampanj kan tjäna som exempel på svårigheten att mäta resultat av dunkla syften. Frågan är hur mätbar kampanjens mål var. Om den inte föregicks av en attitydundersökning blir det omöjligt att visa om den haft den önskade effekten. Om det nu fanns något preciserat mål. Och skulle världen verkligen bli bättre om några tusen svenskar förlorade sin tro? Oavsett om Gud finns eller ej: är det önskvärt att ta ifrån människor hopp och mening, om deras övertygelse inte skadar någon? Och om alternativet dessutom kanske skapar ångest? Lena Andersson tycks omedveten om sin dubbla motsägelsefulla strävan i att förlöjliga kristna, framställa dem som irrationella idioter, och samtidigt försöka avkristna dessa med ett erbjudande som inte förefaller särskilt lockande: " Den som avvisar livslögnen om 'Gud' tvingas förhålla sig till och förlika sig med människans ensamhet och absur...
7 kommentarer
Läs mer

Ett förnuft utan hjärna

Einstein såg "den upphöjda och underbara ordning, som uppenbarar sig i naturens och tankens världar" och trodde på en "förnuftigt uppbyggd världsordning". Han kände en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron, och som i hela sitt djup är otillgängligt för människan. Gud trodde han dock inte på. Frågan är ifall det är förnuftigt att förneka Guds existens och samtidigt känna djup vördnad för ett djupt förnuft som genomsyrar skapelsen. Kan förnuft skiljas från ett medvetande? w ww.svd.se/einstein
5 kommentarer
Läs mer