Att sälja en produkt eller tanke kräver en attraktiv förpackning. Humanisternas (ateisternas) utskällda kampanj kan tjäna som exempel på svårigheten att mäta resultat av dunkla syften. Frågan är hur mätbar kampanjens mål var. Om den inte föregicks av en attitydundersökning blir det omöjligt att visa om den haft den önskade effekten. Om det nu fanns något preciserat mål. Och skulle världen verkligen bli bättre om några tusen svenskar förlorade sin tro? Oavsett om Gud finns eller ej: är det önskvärt att ta ifrån människor hopp och mening, om deras övertygelse inte skadar någon? Och om alternativet dessutom kanske skapar ångest? Lena Andersson tycks omedveten om sin dubbla motsägelsefulla strävan i att förlöjliga kristna, framställa dem som irrationella idioter, och samtidigt försöka avkristna dessa med ett erbjudande som inte förefaller särskilt lockande: " Den som avvisar livslögnen om 'Gud' tvingas förhålla sig till och förlika sig med människans ensamhet och absur