L ena Andersson (DN 2010-12-04) re fererar till Norén och drar generaliserande, men svagt tänkta, slutsatser om kärnfamiljen. Som om pjäsen 7:3 vore normen för ungas politiska engagemang. Eftersom hennes religionskritik ofta utger sig för att ha vetenskapligt anspråk ( men brister även där ), undrar man förstås vilka studier som styrker denna texts påståenden. Är "psykiskt och fysiskt våld mot barn i familjens hägn, de sexuella övergreppen, instängdheten, de undertryckta begären" mindre i andra relationer? Är det kärnfamiljen som förklarar dessa fenomen? Sambandet mellan missbruk, social utsatthet och våld nämner hon inte. Andersson skriver att kärnfamiljen " alstrar intolerans mot avvikelse" och insinuerar därmed att det är barnfamiljer som attackerar Pridetåget. Så knasigt! Nej, familjenormen är inte homogen i den förenklade mening Lena Andersson använder begreppet. Vilken undersökning styrker påståendet att familjenormen skapar fördomar och intolera