Lena Andersson (DN 2010-12-04) refererar till Norén och drar generaliserande, men svagt tänkta, slutsatser om kärnfamiljen. Som om pjäsen 7:3 vore normen för ungas politiska engagemang. Eftersom hennes religionskritik ofta utger sig för att ha vetenskapligt anspråk (men brister även där), undrar man förstås vilka studier som styrker denna texts påståenden. Är "psykiskt och fysiskt våld mot barn i familjens hägn, de sexuella övergreppen, instängdheten, de undertryckta begären" mindre i andra relationer? Är det kärnfamiljen som förklarar dessa fenomen? Sambandet mellan missbruk, social utsatthet och våld nämner hon inte.
Andersson skriver att kärnfamiljen "alstrar intolerans mot avvikelse" och insinuerar därmed att det är barnfamiljer som attackerar Pridetåget. Så knasigt! Nej, familjenormen är inte homogen i den förenklade mening Lena Andersson använder begreppet. Vilken undersökning styrker påståendet att familjenormen skapar fördomar och intolerans mot de som väljer att leva i andra samlevnadsformer? Man frågar sig om denna tankefigur även antas gälla andra sociala fenomen, det vill säga om variationer i exempelvis smak och åsikt per automatik leder till diskriminering och intolerans av de som inte delar samma värderingar. Det är beklagligt att fördomar och fri spekulation tycks vara källan till hennes text. Mänskliga relationer överskrider den klassiska familjestrukturen, att tala i termer av 'vi och dom' är ett tankefel. Vidare frågar man sig hur omfattande 'skilda föräldrar' är tema och orsak i mobbning. Lena Andersson kan trösta sig med att cirka 50% av äktenskapen spricker.
Andersson skriver att kärnfamiljen "alstrar intolerans mot avvikelse" och insinuerar därmed att det är barnfamiljer som attackerar Pridetåget. Så knasigt! Nej, familjenormen är inte homogen i den förenklade mening Lena Andersson använder begreppet. Vilken undersökning styrker påståendet att familjenormen skapar fördomar och intolerans mot de som väljer att leva i andra samlevnadsformer? Man frågar sig om denna tankefigur även antas gälla andra sociala fenomen, det vill säga om variationer i exempelvis smak och åsikt per automatik leder till diskriminering och intolerans av de som inte delar samma värderingar. Det är beklagligt att fördomar och fri spekulation tycks vara källan till hennes text. Mänskliga relationer överskrider den klassiska familjestrukturen, att tala i termer av 'vi och dom' är ett tankefel. Vidare frågar man sig hur omfattande 'skilda föräldrar' är tema och orsak i mobbning. Lena Andersson kan trösta sig med att cirka 50% av äktenskapen spricker.
Klokt skrivet, jag håller med dig. Tycker också att det är onödigt att använda offentligt samtalsutrymme till ännu en artikel med svepande generaliseringar. Visst, skribenten fyller sin teckenkvot och får betalt, men jag föredrar att läsa någon som tar sin yttrandefrihet på allvar och skriver nyanserat.
SvaraRadera