Fortsätt till huvudinnehåll

Ett förnuft utan hjärna


Einstein såg "den upphöjda och underbara ordning, som uppenbarar sig i naturens och tankens världar" och trodde på en "förnuftigt uppbyggd världsordning". Han kände en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron, och som i hela sitt djup är otillgängligt för människan. Gud trodde han dock inte på. Frågan är ifall det är förnuftigt att förneka Guds existens och samtidigt känna djup vördnad för ett djupt förnuft som genomsyrar skapelsen. Kan förnuft skiljas från ett medvetande?


Kommentarer

  1. Han menade förmodligen inte "gud" i någon absolut mening, han åsyftade religionernas barnsliga gudsbegrepp och myter.

    Detta tror jag de flesta reflekterande personer kan inse, utom, naturligtvis, de som vill missförstå.

    /Henrik

    SvaraRadera
  2. Gud skapade inte människan.
    Människan skapade Gud.

    Einstein är kanske den största av de största.

    Gud (kristendom) och Allah (Islam) hävdar båda att deras gud är den enda. Det innebär i sig att MINST en av dessa religion har fel. Men eftersom det finns minst 500 religioner i världen som alla påstår att just deras Gud skapade allting. Alla kan inte ha rätt, men alla kan ha fel. ALLA!!!!
    Punkt

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  4. Myter kan i vissa avseenden ha mer att säga människan än vetenskapliga fakta. Einstein gör metafysiska påståenden, något han själv ville avvisa.
    Man får väl vara ödmjuk och förlåta honom. /anders

    SvaraRadera
  5. "If you talk to God, You're spiritual. If he talk backs, You're nuts"

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Humanisternas paradox

Att sälja en produkt eller tanke kräver en attraktiv förpackning. Humanisternas (ateisternas) utskällda kampanj kan tjäna som exempel på svårigheten att mäta resultat av dunkla syften. Frågan är hur mätbar kampanjens mål var. Om den inte föregicks av en attitydundersökning blir det omöjligt att visa om den haft den önskade effekten. Om det nu fanns något preciserat mål. Och skulle världen verkligen bli bättre om några tusen svenskar förlorade sin tro? Oavsett om Gud finns eller ej: är det önskvärt att ta ifrån människor hopp och mening, om deras övertygelse inte skadar någon? Och om alternativet dessutom kanske skapar ångest? Lena Andersson tycks omedveten om sin dubbla motsägelsefulla strävan i att förlöjliga kristna, framställa dem som irrationella idioter, och samtidigt försöka avkristna dessa med ett erbjudande som inte förefaller särskilt lockande: " Den som avvisar livslögnen om 'Gud' tvingas förhålla sig till och förlika sig med människans ensamhet och absur...