Fortsätt till huvudinnehåll

En tomte tur och retur




Från utsmyckning i trädgården till ironisk fetisch har tomten hittat hem igen. 

1. Den av ironi obefläckade tomten pryder villaträdgårdar i norra Europa.

2. Detta uppfattas som komiskt och tomten lyfts ur sin sociala och geografiska position.

3. Tomten har nu mist sin ideologiska renhet, som symbol för tradition och kontinuitet. Som kosmopolitisk nomad lokaliseras objektet världen över, bl.a dokumenterat i "Amelie från Montemartre". Philip Starck gör en stol, designad som en tomte med lyfta händer.

4. Processen av kodning (prydnad), avkodning (tolkningen av objektet som "prydnad") till omkodning (ironisk fetisch) är dock inte avslutad än. 

5. Det senaste stadiet inträffade när tomten återvände och utsattes för ytterligare en omläsning. Målgruppen är igen den ursprungliga och Åhléns marknadsför objektet som om nästan ingenting hänt. Men inte ens tanterna på 60+ undgår känslan av att tomten inte är sig lik. De rosiga kinderna i porslin har gett vika för guldbemålad plast.


Kommentarer

  1. Men tomtarna i trädgården är väl ändå aldrig "Coca-Cola tomtar"?
    Påminner mer om de små grå skogstomtarna som inte har någon anknytning till St. Nicolaus.

    SvaraRadera
  2. Ja, tomten på tomten skiljer sig substansiellt från tomtar på loftet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skola, analys och åtgärd

Skolinspektionen och utbildningsdepartementet befolkas av individer sprungna ur den svenska skolan. Finns här samband mellan analys av orsak till problem, och åtgärd av dessa ?  Pieter Bruegel  the Elder: The  parable of the blind ( 1568).

P K Jersilds dödshjälp

Assisterad dödshjälp är ur etiskt perspekiv mindre komplicerad än organdonationer och aborter, menar PC Jersild (DN 9/2-08). Eftersom det inte finns någon tredje part att ta hänsyn till bör varje människa ha rätt ta sitt liv i livets slutskede. Men finns det verkligen ingen tredje part? Vi är alla del av ett större sammanhang, ett samhälle. Om staten ger individen dödshjälp, så kan detta även ha en normerande effekt. För att inte belasta vårdapparaten i onödan, bör obotligt sjuka kanske aktivt erbjudas assisterad dödshjälp? Den enskilda människans val är inte avskilt den övriga världen. Jersild menar att "De som inte kan tänka sig dödshjälp ska självklart slippa. Men de ska inte tillåtas påtvinga oss andra sin åsikt." Frågan är vems åsikt som är påtvingande. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=741188