Fortsätt till huvudinnehåll

Ett rektum av mässing



Finns det en logisk koppling mellan rektalmuskelatur, brassinstrument och socialt kapital? Horn har en vacker, nasal karaktär. Men blåsinstrumet har även sin mörkare sida. Mellan ljudet som ändtarmsöppningen ger av inre tryck och blåsinstrumentets av nybörjare okontrollerade ton finns likheter. Analogin utgör här en anal-ogi. Men år av övning ger färdighet, som utan vidare kan jämföras med den diciplinerade kroppens signal till rektum. När rektum vill öppna sig och hälsa, drar hon ihop sig, nästan instiktivt (in-stink-tivt), av Socio Rex. Det är en fråga om disciplinering av den sociala kroppen. Förmågan är en förutsättning för samvaro människor emellan. Därför älskar vi hornets skira kontrollerade karaktär. En allegori för civilisation?








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett förnuft utan hjärna

Einstein såg "den upphöjda och underbara ordning, som uppenbarar sig i naturens och tankens världar" och trodde på en "förnuftigt uppbyggd världsordning". Han kände en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron, och som i hela sitt djup är otillgängligt för människan. Gud trodde han dock inte på. Frågan är ifall det är förnuftigt att förneka Guds existens och samtidigt känna djup vördnad för ett djupt förnuft som genomsyrar skapelsen. Kan förnuft skiljas från ett medvetande? w ww.svd.se/einstein

Humanisternas paradox

Att sälja en produkt eller tanke kräver en attraktiv förpackning. Humanisternas (ateisternas) utskällda kampanj kan tjäna som exempel på svårigheten att mäta resultat av dunkla syften. Frågan är hur mätbar kampanjens mål var. Om den inte föregicks av en attitydundersökning blir det omöjligt att visa om den haft den önskade effekten. Om det nu fanns något preciserat mål. Och skulle världen verkligen bli bättre om några tusen svenskar förlorade sin tro? Oavsett om Gud finns eller ej: är det önskvärt att ta ifrån människor hopp och mening, om deras övertygelse inte skadar någon? Och om alternativet dessutom kanske skapar ångest? Lena Andersson tycks omedveten om sin dubbla motsägelsefulla strävan i att förlöjliga kristna, framställa dem som irrationella idioter, och samtidigt försöka avkristna dessa med ett erbjudande som inte förefaller särskilt lockande: " Den som avvisar livslögnen om 'Gud' tvingas förhålla sig till och förlika sig med människans ensamhet och absur...