Fortsätt till huvudinnehåll

Doves etiska meta-reklam



Till skillnad från idealiserande och exkluderande reklambudskap framstår Doves reklamfilmer som inkluderande. Bakom kulissen följer vi produktionen från början till slut. Från underlagskräm till retusch i Photoshop. Tempot är höghastighet och man förstår att vägen till skönhet, den perfekta bilden, är en
noggrann process. I den avslutande scenen står två tjejer och betraktar modellen på storbildstavla i citymiljö. Helt ovetande om förvandlingen hon genomgått. Men vi vet. Och därför blir filmens
avslutande slogan "No wonder our perception of beauty is distorted", så fin.

Ytterst är dock reklamfilmen ett instrument att stimulera konsumtion av Doves produkter, som lovar 'naturlig' skönhet. Och den photoshopade modellen är ju här lika närvarande som alltid.
Skillnaden är att Dove vill att vi ska tro att de är på vår sida.





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Humanisternas paradox

Att sälja en produkt eller tanke kräver en attraktiv förpackning. Humanisternas (ateisternas) utskällda kampanj kan tjäna som exempel på svårigheten att mäta resultat av dunkla syften. Frågan är hur mätbar kampanjens mål var. Om den inte föregicks av en attitydundersökning blir det omöjligt att visa om den haft den önskade effekten. Om det nu fanns något preciserat mål. Och skulle världen verkligen bli bättre om några tusen svenskar förlorade sin tro? Oavsett om Gud finns eller ej: är det önskvärt att ta ifrån människor hopp och mening, om deras övertygelse inte skadar någon? Och om alternativet dessutom kanske skapar ångest? Lena Andersson tycks omedveten om sin dubbla motsägelsefulla strävan i att förlöjliga kristna, framställa dem som irrationella idioter, och samtidigt försöka avkristna dessa med ett erbjudande som inte förefaller särskilt lockande: " Den som avvisar livslögnen om 'Gud' tvingas förhålla sig till och förlika sig med människans ensamhet och absur...

Ett förnuft utan hjärna

Einstein såg "den upphöjda och underbara ordning, som uppenbarar sig i naturens och tankens världar" och trodde på en "förnuftigt uppbyggd världsordning". Han kände en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron, och som i hela sitt djup är otillgängligt för människan. Gud trodde han dock inte på. Frågan är ifall det är förnuftigt att förneka Guds existens och samtidigt känna djup vördnad för ett djupt förnuft som genomsyrar skapelsen. Kan förnuft skiljas från ett medvetande? w ww.svd.se/einstein