Objektivt turkos

Vår tid genomsyras av relativism, det är objektivt så. Konsensusteorin om sanning - eller värden - ger att något är sant om alla är samstämmiga. Skönhet, däremot, tycks fortfarande vara var och ens ensak. Ligger i betraktarens öga, sägs det. Men varför skulle inte skönhet kunna vara objektiv, åtminstone objektiv enligt konsensus-teorin ?

           

Ex. a) En kulör upplevs som turkos av 90%. Medan 10 % säger att den är blå eller grön.  b) Mona Lisa upplevs som vacker av 90 %, medan 10 % inte tycker det.

     

Vad är skillnaden? Någon kanske invänder att turkos kan definieras med kemi (pigment), eller fysik (brytning av ljus). Men är inte detta också en konsensus-sanning, en överenskommelse mellan människor om vilka fysiska kriterier som ska ligga till grund för kulören turkos?