Fortsätt till huvudinnehåll

Godtycklighetens estetik



Övertygelse mår bäst av förnuft och rationalitet. Men vilar ofta på tillit. Politisk och religiös hemvist, och ståndpunkt i etiska frågor borde efter prövning förankras i övertygelse om vad som är sant och rätt. Men gör vi så? Inte jag. Min röst och sympati får den som framställer verkligheten på det mest tilltalande viset. Övertygelse är en fråga om tillit. Således en etisk fråga, som vilar på gestaltning. Esteticerad fakta traderas bäst.

http://www.thelancet.com


Kommentarer

  1. The pragmatist philosopher William James suggests that, ultimately, everyone settles at some level of explanation based on one’s personal preferences that fit the particular individual's psychological needs. People select whatever level of explanation fits their needs, and things other than logic and reason determine those needs.

    SvaraRadera
  2. Jag tror han har fel i att ställningstaganden i en fråga nödvändigtvis utgår från psykologiska behov. Inte heller behöver ju en övertygelse som vilar på tillit avvisa förnuft och rationalitet. Auktoritetstro bygger i en viss mån på förnuft, men har främst presentationen, retoriken, tilliten, förtroendet som grund. Att pröva varje fråga går inte. För att kunna hysa tillit till William James påstående, enligt krav på förnuft och rationalitet, kräver förmodligen en ganska omfattande redovisning av statistiskt material, hur undersökningen gått tillväga, dess förutsättning, en diskussion om reliabilitet och validitet samt att man litar på resultatet...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Skola, analys och åtgärd

Skolinspektionen och utbildningsdepartementet befolkas av individer sprungna ur den svenska skolan. Finns här samband mellan analys av orsak till problem, och åtgärd av dessa ?  Pieter Bruegel  the Elder: The  parable of the blind ( 1568).

P K Jersilds dödshjälp

Assisterad dödshjälp är ur etiskt perspekiv mindre komplicerad än organdonationer och aborter, menar PC Jersild (DN 9/2-08). Eftersom det inte finns någon tredje part att ta hänsyn till bör varje människa ha rätt ta sitt liv i livets slutskede. Men finns det verkligen ingen tredje part? Vi är alla del av ett större sammanhang, ett samhälle. Om staten ger individen dödshjälp, så kan detta även ha en normerande effekt. För att inte belasta vårdapparaten i onödan, bör obotligt sjuka kanske aktivt erbjudas assisterad dödshjälp? Den enskilda människans val är inte avskilt den övriga världen. Jersild menar att "De som inte kan tänka sig dödshjälp ska självklart slippa. Men de ska inte tillåtas påtvinga oss andra sin åsikt." Frågan är vems åsikt som är påtvingande. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=741188